Så länge sedan...

Nu är det väldigt länge sedan jag uppdaterade bloggen här på hemsidan!

Mycket har hänt och speciellt en händelse gjorde att jag tappade fart och energi.

Inga valpar

Atla, min älskade hund, parades i januari och förväntansfullt inväntade jag ultraljud. Jag var väldigt säker på att hon var dräktig. T.o.m veterinären tyckte när hon kände på henne att hon verkade dräktig.
Men så var inte fallet tyvärr. Inga valpar i magen. Jättetråkigt då Atla och Jökull fick till så fina parningar.

Jag vet inte om jag kommer försöka igen. Atla löper bara en gång om året och jag vet ju inte om det kommer passa lika bra nästa gång. Men vi får se, önskar så gärna valpar efter Atla. 💗

Atla och Jökull

Föl på gång...

Hästarna går i alla fall i väntans tider här på Vildagården. Burberry och Erin är väldigt runda om magen och juvert är stort och välfyllt på Burberry. Det är egentligen inte dags ännu, först mot slutet av maj är de beräknade. Jag önskar dock att de fölar tidigt då jag är livrädd för fellägen! 

Gänget på morgonkvisten

Ny prinsessa 

En ny liten prinsessa har flyttat in på gården. Skäpperöds Hectra 💗  Ett ljuvligt, fantastiskt vackert sto. Hon har kommit fint in i flocken och verkar trivas riktigt bra. Jag fullkomligt tokälskar min lilla miniflock! De får mig att må så bra! My kind of yoga! 😀

                             

Skäpperöds Hectra

Kommande betäckningar

Planering av betäckningar till sommaren pågår i mitt huvud. Funderar så här:

Burberry Brit van de Beurshoek åker till Påninas Casanova RS 572 som kommer stå på Hasselbo stuteri.

Melkers Erin Brockovich åker till Stjernens Mini-Baldur som också står på Hasselbo stuteri.

Skäpperröds Hectra får vi se...😊

Lovar uppdatera oftare nu!

Parningsdags!

Atla och Jökull har haft sitt kärleksmöte! Vilken underbar hund han är Jökull 💙 En riktig gentleman!

I måndags var vi hos Ducan på djursjukhuset i Malmö för ett tredje blodprov. Ducan räknade ut att bästa tillfället för parning var onsdag förmiddag och torsdag eftermiddag. Vi, jag och Nathalie, gav oss iväg mot Köpenhamn onsdag morgon, fulla av förväntan och lite nervositet. Jag är ju nybörjare på hunduppfödning men väldigt påläst 😉. Tror att jag läst allt man kan hitta...

Efter ca 50 minuter var vi framme och där stod världens finaste Jökull och väntade på Atla 💓

Efter lite spring, bus och pussande, ca 1 minut 🙈 var de båda redo och parningen var ett faktum! Jag, Fridrika och Nathalie stod och diskuterade om vi skulle ta en kaffe medans hundarna lärde känna varandra, men när vi vände oss om var det redan dags. Hundarna bestämde helt själva och vi stod fascinerade av naturens gång. Inga problem och en lyckad parning med hängning. Atla som aldrig varit med om detta tidigare såg lite frågande ut men Jökull såg till att det blev en fin upplevelse. Många små pussar på nosen, lugnt, tryggt och kärleksfullt.

När hundarna var klara lekte och busade de och vi fikade. Jökull har det underbart i sitt hus. Han kan springa ut och in genom en hundlucka och det lärde han snabbt Atla.💞

Vi tog en fika och njöt av våra fantastiska underbara kärleksfulla hundar.

Lite senare åkte vi iväg till en plats där hundarna kunde rastas och leka på större yta. En s.k Hundeskov. I Danmark har de sådana platser på många ställen. Inhängande och anpassade för hundar. Jättesmart! Vi hade tur och ingen annan var där! Efter en stund, när vi stod och pratade, tyckte Atla och Jökull att det var dags igen och det blev ännu en lyckad och kärleksfull parning.

 

Mycket nöjda, glada och en fantastisk erfarenhet rikare åkte vi hemåt med en lika glad, nöjd och mallig Atla 💗

Torsdag eftermiddag åkte jag och Atla tillbaka till Jökull som troget och förväntansfullt stod vid sin grind och väntade på sin tjej.

Atla, som hade pipit och gnällt sedan vi körde på Öresundsbron, flög ut till sin älsklingsJökull 🐶🐾

De sprang runt huset i full fart och jag mötte upp dem på andra sidan. Då var parningen redan igång! 😊 Fridrika hann knappt komma ut! Underbara hundar som fixar själva, så lugnt och fint! Efteråt tog vi en svensk fika innan vi gav oss iväg till en annan hundeskov.

Det var mörkt ute men efter en härlig runda tyckte Jökull och Atla att det var dags för parning igen! 💏

Jag är så glad och tacksam för att jag fick tips om Ducan på Malmö Djursjukhus. Han är känd för att nästan på minuten säga när det är dags för parning. Det var ingen tvekan om att Atla var redo! Nu återstår några veckors väntan innan vi vet om det blir några valpar. Håll tummarna! ✊

Jag vill rikta ett stort och varmt TACK till Jökull och Fridrika som gjorde upplevelsen för såväl Atla som mig kärleksfull, trygg och proffsig 💞💞💞 Ni är våra goa goa vänner för livet! Love you! 😘

True love Jökull💓Atla

Debbies pappa!

Förra helgen var några av mina shettiskompisar i Holland på den årliga hingstpremieringen. Jag skulle varit med egentligen men annat kom i vägen så kanske nästa gång...😏

Holland är det stora landet för shetlandsponnyavel. Så många fina hästar...Kanske tur att jag inte åkte med!

Anneli en väninna sedan många år tillbaka, faktiskt så långt tillbaka som när jag höll på med fullblodsaraber, är den som "lurat" in mig på minishetlandsponnyer. Jag är så tacksam för detta! Tack Anneli💚

Anneli var i Holland och fick se Debbies pappa där! Hon filmade en liten snutt och den kan ni se här:

Debbie påminner en hel del om sin pappa!

Blivande mammor

Det är så spännande med dräktiga ston och kommande föl. 💕

I höstas togs blodprov på Erin och Burberry och de visade på att båda flickorna är dräktiga!
Jag brottas med ständig oro för att något ska hända eller att de kanske ändå inte är dräktiga. Varje dag tittar jag sådär lite extra på dem för att se om magarna ser ut att rymma ett föl...Burberry har ju haft många föl så hon ser liksom alltid lite dräktig ut. Men jag tycker nog att båda ser dräktiga ut nu, magen har liksom en speciell form. Håll tummarna!

Beräknad fölning är slutet av maj eller början av juni. Erin lite tidigare än Burberry 💗

Hur fick Vildagården sitt namn?

Mitt första islandssto hette Isafold frá Kadalstödum. Hon var en dröm för mig och den vackraste häst jag sett! Att vara ridhäst var inte hennes favoritsysselsättning utan hennes mission i livet var att vara mamma. Isafold visade sig vara ett fantastiskt avelssto. Jag är så glad över att jag litade på min egen känsla och valde att betäcka henne. Hingstar valdes med omsorg och första hingsten, Flipi från Österåker, valde jag då han hade en mycket jämn avelsbedömning och för att hans avkommor alltid varit fantastiska exteriört.

Första avkomman döpte jag till Vilda från Ängdala (mitt dåvarande gårdsnamn). Hon föddes en kall natt i april. Jag önskade mig ett silversvart sto och det fick jag. Vilda är ett fantastiskt avelssto även hon. Hon är högt bedömd, blev världens högst bedömda silversvarta sto faktiskt! Vilda såldes tyvärr som unghäst men har fått ett fantastiskt liv på Frihamra gård. Hon har fått flera fantastiska avkommor, alla ston.

Mitt och Isafolds liv skildes tyvärr åt alldeles för tidigt. Jag fick bara två avkommor, Vilda och Dimmalimm. Isafold bor numera i Norrland och har det riktigt bra.

På fotot ser ni Isafold, dräktig med Vilda.

Vildagården är alltså döpt efter Vilda, min första uppfödning och älskade Isafolds dotter.❤️