Parningsdags!

Atla och Jökull har haft sitt kärleksmöte! Vilken underbar hund han är Jökull 💙 En riktig gentleman!

I måndags var vi hos Ducan på djursjukhuset i Malmö för ett tredje blodprov. Ducan räknade ut att bästa tillfället för parning var onsdag förmiddag och torsdag eftermiddag. Vi, jag och Nathalie, gav oss iväg mot Köpenhamn onsdag morgon, fulla av förväntan och lite nervositet. Jag är ju nybörjare på hunduppfödning men väldigt påläst 😉. Tror att jag läst allt man kan hitta...

Efter ca 50 minuter var vi framme och där stod världens finaste Jökull och väntade på Atla 💓

Efter lite spring, bus och pussande, ca 1 minut 🙈 var de båda redo och parningen var ett faktum! Jag, Fridrika och Nathalie stod och diskuterade om vi skulle ta en kaffe medans hundarna lärde känna varandra, men när vi vände oss om var det redan dags. Hundarna bestämde helt själva och vi stod fascinerade av naturens gång. Inga problem och en lyckad parning med hängning. Atla som aldrig varit med om detta tidigare såg lite frågande ut men Jökull såg till att det blev en fin upplevelse. Många små pussar på nosen, lugnt, tryggt och kärleksfullt.

När hundarna var klara lekte och busade de och vi fikade. Jökull har det underbart i sitt hus. Han kan springa ut och in genom en hundlucka och det lärde han snabbt Atla.💞

Vi tog en fika och njöt av våra fantastiska underbara kärleksfulla hundar.

Lite senare åkte vi iväg till en plats där hundarna kunde rastas och leka på större yta. En s.k Hundeskov. I Danmark har de sådana platser på många ställen. Inhängande och anpassade för hundar. Jättesmart! Vi hade tur och ingen annan var där! Efter en stund, när vi stod och pratade, tyckte Atla och Jökull att det var dags igen och det blev ännu en lyckad och kärleksfull parning.

 

Mycket nöjda, glada och en fantastisk erfarenhet rikare åkte vi hemåt med en lika glad, nöjd och mallig Atla 💗

Torsdag eftermiddag åkte jag och Atla tillbaka till Jökull som troget och förväntansfullt stod vid sin grind och väntade på sin tjej.

Atla, som hade pipit och gnällt sedan vi körde på Öresundsbron, flög ut till sin älsklingsJökull 🐶🐾

De sprang runt huset i full fart och jag mötte upp dem på andra sidan. Då var parningen redan igång! 😊 Fridrika hann knappt komma ut! Underbara hundar som fixar själva, så lugnt och fint! Efteråt tog vi en svensk fika innan vi gav oss iväg till en annan hundeskov.

Det var mörkt ute men efter en härlig runda tyckte Jökull och Atla att det var dags för parning igen! 💏

Jag är så glad och tacksam för att jag fick tips om Ducan på Malmö Djursjukhus. Han är känd för att nästan på minuten säga när det är dags för parning. Det var ingen tvekan om att Atla var redo! Nu återstår några veckors väntan innan vi vet om det blir några valpar. Håll tummarna! ✊

Jag vill rikta ett stort och varmt TACK till Jökull och Fridrika som gjorde upplevelsen för såväl Atla som mig kärleksfull, trygg och proffsig 💞💞💞 Ni är våra goa goa vänner för livet! Love you! 😘

True love Jökull💓Atla

Hallå fölungarna!

Går här och funderar på om där är några föl i magen på Erin och Burberry. Är det en fölmage eller är de bara tjocka? 😌

De är runt 200-210 dygn nu och jag är så nyfiken. Jag valde att inte göra något ultraljud och det finns flera anledningar till det. Min husveterinär vill inte göra det då hon tycker att hon har för kraftiga armar till de små minisarna. Ett alternativ skulle då vara att köra ganska långt för att göra det. Det innebär också en hel del risker med ultraljud och det vill jag undvika.

Istället fick min veterinär ta blodprov på prinsessorna efter 120 dygn. Det blodprovet visar även om det finns levande föl i magen. Enligt blodprov ska det finnas det 😊.

Burberry som har haft flera föl ser alltid lite dräktig ut. Hon har liksom en lite hängande mage. Men nu tycker jag allt att den börjar anta en lite rundare form. Svårt att säga om Erins mage är en fölmage, hon har extremt lång päls så man ser inga konturer.

Idag hade jag kvällspyssel med hela gänget. Jag passade på att i lugn och ro sitta och hålla handen under magen, en liten bit framför juvret...och ja...jag tror minsann att jag kände små puffar! 💗 Det var inte magkurr och inte sådana rörelser som blir när de äter. Jag satt kvar ganska länge och kände puffarna ett par gånger på båda sidor. In med Erin och ut med Burberry..och ja...samma här! Små puffar efter en stund 💗. Jag hoppas att det var de små fölen som gav sig till känna. Håll tummarna för det!

Valpplaner

Så har äntligen Atla börjat löpa. Jag har också tagit beslutet att ta valpar på henne denna gång. Det har inte varit ett lätt beslut, många tankar fram och tillbaka. Framför allt har tankarna snurrat kring tänk om det händer Atla något. Jag har också funderat mycket på om jag kan det här med att ha valpar! Men alla har ju varit nybörjare någon gång och jag har ett riktigt bra nätverk omkring mig. Jag har lyckan att Nathalie har ett flexibelt jobb så hon kommer att kunna hjälpa mig när det behövs. 

Efter att beslutet togs känns det jättebra och jag är glad över mitt beslut. Nu längtar jag tills det är dags för parning och jag ber er alla att hålla tummarna för att det blir valpar. 

För att få koll på när det är dags tar jag progesterontest hos Dusan på djursjukhuset i Malmö. Hittills har Atla tagit två blodprov och ett tredje tas på måndag förmiddag. Troligtvis blir det dags för parning i slutet på nästa vecka.

Vem är hanen då? 

För två år sedan träffade jag och Atla den ljuvligaste hane man kan tänka sig. Han var som en sagohund! Så vacker och mild, men maskulin och ståtlig. Det är nu han som ska få äran att bli pappa till Atlas första kull. Bilden visar första mötet på Malmö internationella utställning där Atla blev BIR.

Atla och Istjarnar Jökull 💗💗

Debbies pappa!

Förra helgen var några av mina shettiskompisar i Holland på den årliga hingstpremieringen. Jag skulle varit med egentligen men annat kom i vägen så kanske nästa gång...😏

Holland är det stora landet för shetlandsponnyavel. Så många fina hästar...Kanske tur att jag inte åkte med!

Anneli en väninna sedan många år tillbaka, faktiskt så långt tillbaka som när jag höll på med fullblodsaraber, är den som "lurat" in mig på minishetlandsponnyer. Jag är så tacksam för detta! Tack Anneli💚

Anneli var i Holland och fick se Debbies pappa där! Hon filmade en liten snutt och den kan ni se här:

Debbie påminner en hel del om sin pappa!

Blivande mammor

Det är så spännande med dräktiga ston och kommande föl. 💕

I höstas togs blodprov på Erin och Burberry och de visade på att båda flickorna är dräktiga!
Jag brottas med ständig oro för att något ska hända eller att de kanske ändå inte är dräktiga. Varje dag tittar jag sådär lite extra på dem för att se om magarna ser ut att rymma ett föl...Burberry har ju haft många föl så hon ser liksom alltid lite dräktig ut. Men jag tycker nog att båda ser dräktiga ut nu, magen har liksom en speciell form. Håll tummarna!

Beräknad fölning är slutet av maj eller början av juni. Erin lite tidigare än Burberry 💗

Atla - valet av isländsk fårhund

Flera olika hundar och hundraser har funnits i mitt liv. Mötet med min första isländska fårhund glömmer jag aldrig.

Jag var på nordiska mästerskapen för islandshästar i Herning, Danmark. Jag tror året var 2004. På läktaren mötte jag en underbar liten röd tik. Hon var den vackraste, vänligaste och underbaraste lilla hund jag mött. Det var en isländsk fårhund. Detta möte kunde jag aldrig glömma, det etsade sig fast i själ och hjärta, och jag bestämde mig då att en isländsk fårhund definitivt skulle flytta in till mig någon gång.

Det dröjde ända till sommaren 2013...

Under årens lopp tjuvkikade jag på hemsidor, bilder, Facebook o.s.v. Det var inte lätt att träffa på någon isländsk fårhund då de inte är så vanliga i Sverige, framför allt inte i Skåne där jag bor. Då och då stötte jag dock på en goding på någon tävling när vi var ute med islandshästarna.

Vid kontakt med olika kennlar i Sverige och Danmark förstod jag att det ofta var lång kö på valplistorna och inte särskilt många kullar fanns att tillgå. 

Sommaren 2013 när jag var ute på nätet och sökte runt dök Atla upp, som av en slump fast ändå meningen! Jag kontaktade genast Sandra, Atlas uppfödare, och tänkte att såklart finns det inte någon valp till mig, i alla fall inte någon tik. Men Sandra sa "Jodå jag har en tik som du kan få komma och träffa". Det fantastiska i historien var att Sandra bodde i Skåne! Allt var liksom meningen! Vi kastade oss in i bilen och for iväg. Väl hos Sandra och hennes familj fick vi träffa tre godingar och deras fina mamma. Atla, Alda och Álfur, underbara, busiga, lekfulla och vänliga godingar!💞

Atla till höger 💓

Det var kärlek vid första ögonkastet och beslutet var enkelt att ta! Sandra godkände oss och Atla hämtades bara några dagar senare. Vilken lycka!

Atla är min allra bästa vän och ständiga följeslagare, hon finns alltid vid min sida och hon ger mig så mycket glädje! De människor vi "lärt känna" via rasgemenskapen är helt fantastiska!

Stort tack till dig Sandra för förtroendet!

Ibland tvivlar jag på att Atla har det bäst hos mig då jag är ensamstående och jobbar heltid vilket innebär ensamma dagar för Atla. Jobbar dock nära och kan när jag har långa dagar gå hem mitt på dagen.

Min dröm är en kull valpar och kanske, kanske blir drömmen sann i vår...

Hur fick Vildagården sitt namn?

Mitt första islandssto hette Isafold frá Kadalstödum. Hon var en dröm för mig och den vackraste häst jag sett! Att vara ridhäst var inte hennes favoritsysselsättning utan hennes mission i livet var att vara mamma. Isafold visade sig vara ett fantastiskt avelssto. Jag är så glad över att jag litade på min egen känsla och valde att betäcka henne. Hingstar valdes med omsorg och första hingsten, Flipi från Österåker, valde jag då han hade en mycket jämn avelsbedömning och för att hans avkommor alltid varit fantastiska exteriört.

Första avkomman döpte jag till Vilda från Ängdala (mitt dåvarande gårdsnamn). Hon föddes en kall natt i april. Jag önskade mig ett silversvart sto och det fick jag. Vilda är ett fantastiskt avelssto även hon. Hon är högt bedömd, blev världens högst bedömda silversvarta sto faktiskt! Vilda såldes tyvärr som unghäst men har fått ett fantastiskt liv på Frihamra gård. Hon har fått flera fantastiska avkommor, alla ston.

Mitt och Isafolds liv skildes tyvärr åt alldeles för tidigt. Jag fick bara två avkommor, Vilda och Dimmalimm. Isafold bor numera i Norrland och har det riktigt bra.

På fotot ser ni Isafold, dräktig med Vilda.

Vildagården är alltså döpt efter Vilda, min första uppfödning och älskade Isafolds dotter.❤️

Morgonbus

Full storm ute och hästarna blev som tokiga när jag släppte ut dem! Debbie och Eyecatcher har för vana att rulla sig i höet. Idag blev det nästan en kullerbytta för Debbie! 😀

Jag har en dröm om att skriva en serie barnböcker för yngre barn 5-8 år ca. Tanken är att böckerna ska handla om djuren på Vildagården och deras äventyr. Vad tror ni om det?

Välkomna!

Varmt välkomna till Vildagårdens webbsida och blogg!

Här kommer ni kunna följa såväl vardag som avelsarbete, utställning och tävling.

För närvarande bor fyra minishetlandsponnyer på gården. Äldsta dottern, Nathalie, tävlar islandshäst på hög nivå och representerar svenska islandshästlandslaget med Elinehofs vackra hingst Tristan från Jarde.

Två ston är dräktiga, Melkers Erin Brockovich och Burberry Brit van de Beurshoek, och vi väntar föl efter Shakiras Sune från Stall Mytorp

På gården bor även Atla, isländsk fårhund. Atla är tre år och vi planerar en kull valpar i vår.